Vapenkonst är en de självförsvarskonster som utvecklades i Okinawa. Under feodala perioden förbjöds allt vapeninnehav och bönderna försvarade sig med sina jordbruksredskap så som sai, tonfa, rakushakubo, kama, nunchaku, tekko och surujin. Avsikten att träna kobudo i dagens samhälle är inte detsamma som man gjorde tidigare under feodala tiden i Okinawa. Kobudo är en gren i kampkonsten som utövas för att bevara den värdefulla kampkonstsarvet från Okinawa. Dessutom får man starka handleder och ökad smidighet genom att träna med dessa redskap/vapen. Rokushakubo- och Kontekniker utvecklades av bönder och fiskare i avsikt att skydda sig själv och sina ägodelar. Kamptekniken är i likhet med tekniker i karate det vill säga att de består av drag, sväng och stick.  Fiendens attacker pareras och undviks genom snabba fotarbete för att sedan kontras med attack mot fiendens vitala punkter. Det finns många olika bokator men här är några klassiska kator: Shuji, Tsukenbo, Choun, Tsukensunakake. Sai var en dödlig vapen, med klingan kunde man sticka fienden i sina vitala punkter och slå, dra eller fånga findens vapen med skaftet. Dagens sai är evses för träning och därför är klingan och spetsen inte skarpslipade. I träning ses sai som karatekas förlängda arm och det går utmärkt att träna sin kata med sai. Det finns traditional saikata (döptes efter sin upphovsman i Okinawa) så som Tsukenshitahaku, Kojo, Yaka och Chatanyara. Det krävs att man behärskar karatens grundtekniker innan man börjar med att träna med vapen. Det sägs att vapnet har sin egen vilja och blir svårhanterligt, vid minsta misstag kan det medföra förödande konsekvenser. All kobudoträning skall bedrivas under tilsyn av kvalificerade instruktörer.